Statsvetaren Bjørn Lomborg har återigen fått uttala sig på ledarsidan på SvD. Varför förstår jag inte med tanke på hur kontroversiell han är. Eller är det just därför? Kontroverserna ligger bl.a. i att han tidigare har dömts för vetenskaplig ohederlighet, vilket han i och för sig även friades från i ett senare skede. Det gör honom dock inte mindre kontroversiell eftersom det gång på gång påpekas hur fel han har i olika frågor. Därför tänkte jag ta detta tillfälle som ett exempel på hur man med lite kritiskt tänkande kan undvika att bli lurad.
Lomborg försöker argumentera att EU borde satsa på skiffergas. Utan att gå in i detalj på hur dåligt det skulle vara att göra en sådan satsning (då det redan har kommenterats på annat håll) så vill jag istället fokusera på Lomborgs argumentationsteknik.
Som ett av sina argument så målar Lomborg upp skiffergasen som en klimatfrälsare då han påpekar hur mycket mer koldioxid som släpps ut från kolkraft än från gaskraft, t.ex. då han säger
Vidare kan det bli årtiondets största källa till minskade CO2-utsläpp.
Om man är lite observant här, samt någorlunda insatt i energi- och klimatfrågor, så kan man se att han endast snackar om koldioxidutsläpp och inte växthusgasutsläpp. Då metan (dvs huvudbeståndsdelen i skiffergas) är en betydligt starkare växthusgas än koldioxid och då det läcker en hel del metan vid utvinning och hantering av naturgas och skiffergas, så är det vilseledande att endast diskutera koldioxidutsläpp istället för totala växthusgasutsläpp. Detta är något jag har skrivit om tidigare så jag ska inte gå allt för mycket in i detalj på det här, men jag skulle vilja tillägga att sedan jag skrev mitt förra inlägg så har det kommit fram ny information som säger att det tyder på att metan-utsläppen från skiffergas-landet USA har kraftigt underskattats.
Ett annat argument som Lomborg försöker lyfta fram är att förnyelsebar energi skulle vara ynklig och orkeslös i jämförelse med skiffergas, vilket han bl.a. gör i följande uttalande
Europa får bara 1,3 procent av sin energi från förnybara energikällor som sol- och vindkraft, medan 75 procent kommer från fossila bränslen och huvuddelen av resten från kärnkraft.
I själva verket så handlar det bara om en ful formulering för att fiska fram en så låg siffra som möjligt. För att bryta ner det i detaljer så kan vi se följande
- "förnybara energikällor som sol- och vindkraft" är egentligen en felformulering (eller felöversättning) eftersom det, grammatisk sett, skulle innebära alla förnyelsebara energikällor, som är betydligt mycket mer än 1,3% (mer om det längre ner). Vad Lomborg egentligen menar är att endast använda sig av siffror från vind- och solkraft, dvs utesluta de största förnyelsebara energikällorna i form av vattenkraft och biobränslen.
- "Europa får [...] sin energi från..." innebär att han väljer att titta på hur mycket energi som förbrukas, inte hur mycket som faktiskt används. Detta inkluderar alltså även den spillvärme som bildas då kol, olja, gas, biobränslen och kärnkraft ska omvandlas till elektricitet eller användas för transport. Märk väl att i den här beräkningen så är sol- och vindkraft redan omvandlade till elektricitet. Det spelar alltså i det här fallet ingen roll vad energin används till i slutändan - elektricitet, värme, transport och kanske t.o.m. olja som används till plasttillverkning inkluderas.
- "... och huvuddelen av resten från kärnkraft" innefattar som sagt även den delen av kärnkraften som går ut som spillvärme. Det innefattar även alla övriga förnyelsebara källor som Lomborg valde att ignorera.
Enligt vad jag kan få fram så är Lomborgs siffror från 2011 och är definierade som "gross inland consumption" (se s. 40-41 här). Det går även att få fram siffror på något som definieras som "gross final energy consumption". Det är den senare som används för att mäta hur väl vi är på väg mot det gemensamma EU-målet om minst 20% förnybart senast 2020. Det går också se att de siffrorna som Lomborg har valt visar en lägre andel förnybart.
(Data från Eurostat: här och här)
En närmare titt på de siffror som Lomborg valde, dvs "gross inland consumtion" visar hur vilseledande det är att enbart ta fram "förnybara energikällor som sol- och vindkraft" då de endast motsvarade 13% av den totala förnyelsebara energin det året.
(Data från Eurostat: s. 40-41)
Dessutom kan påpekas att sol och vind har ökat sedan 2011. Mellan 2011 och 2013 så ökade vindkraftens installerade kapacitet inom EU-28 med 25% och den installerade solcellskapaciteten inom EU-27 ökade med 53%.
Det Lomborg har uppvisat här är alltså återigen tecken på vetenskaplig ohederlighet. Han har (medvetet?) valt att lyfta fram de detaljer som styrker hans egen uppfattning, samtidigt som han väljer att undvika de detaljer som styrker den motsatta uppfattningen. Detta är en taktik som är vilseledande men tyvärr inte ovanlig (vi har bl.a. sett det från Stefan Fölster tidigare). Jag hoppas därför att det här exemplet ska fungera som en lektion till våra läsare och till SvD att genomskåda sådan här argumentation och inte svälja Lomborgs utsagor med hull och hår.
